Liam var känd för sin vänlighet, sitt strålande leende och sin omättliga nyfikenhet på världen. Dock fanns det en plats han höll stängd för alla – sitt rum. Ingen fick komma in, inte ens hans mamma, Emily. Emily hade ofta undrat vad det kunde vara som var så hemligt att hennes son vaktade det med sådan beslutsamhet. En dag, när nyfikenheten tog överhanden, bestämde hon sig för att ta reda på det. Men Liam lät henne inte komma in. Med en beslutsam blick i ansiktet och tillsammans med polisen, tryckte hon upp dörren, bara för att dra efter andan och blekna. Detta hade hon verkligen inte förväntat sig.
Förvåningen i rummet var påtaglig när de alla steg in. Rummet var inte alls vad Emily hade föreställt sig. Istället för de förbjudna skatterna eller hemligheter hon tänkt sig, möttes de av en scen som fick hennes hjärta att smälta. Mitt i kaoset av leksaker och teckningar på väggarna, satt Liam, ögonen fulla av tårar, bredvid en liten tvättbjörn. Det var detta han hade gömt, en vän han inte ville att någon skulle ta ifrån honom. Emily insåg att hennes sons hemlighet varken var farlig eller ond, bara en enkel akt av osjälvisk kärlek och omsorg om en varelse som behövde honom.